Aktuellt

Startskottet för världens största vågkraftspark

Sådär, nu är alla formaliteter klara och alla underskrifter på plats. För precis en månad sedan fick Seabased grönt ljus från EU, detta är alltså nästa logiska steg.

Läs mera på Seabaseds hemsida. Gratulationer till alla inblandade är på sin plats, detta är ett mycket efterlängtat besked.

Anm: Såväl Energiminnesfonden.se som skribenten äger aktier i Seabased AB.

Har oljepriset brutit den fallande trenden?

Så sent som den 20 oktober skrev jag om oljepriset (Brent) och kunde då konstatera att den fallande trenden var intakt, och att priset var på väg mot det tidigare angivna målet 90 USD/fat.

Men nu ser det lite annorlunda ut. Låt oss därför ta en ny titt på oljeprisets utveckling. Diagrammet är hämtat från Moneyweek.

Vi ser att oljepriset vände uppåt redan från c:a 107 USD/fat i början av november och nådde så högt som 115 USD/fat. Sedan föll det tillbaka men nedgången stoppade åter vid 107 USD/fat, och oljepriset ligger nu kring 110 USD/fat.

Först ska nämnas att vi därigenom har ramlat tillbaka inom den fallande trenden (markerad med röda linjer), men det krävs nu endast en liten uppgång för att bryta dess övre begränsningslinje.

Även om så inte sker de närmaste dagarna tyder ändå den senste tidens utveckling på att oljepriset någon tid framåt kommer att handlas inom intervallet 107 - 115 USD/fat (markerat med gröna linjer).

Det geopolitiska läget är dessutom osäkert, och skulle någonting drastiskt inträffa, som t ex verkställelse av USA:s och EU:s hot att strypa inköpen av iransk olja, kan oljepriset mycket väl hamna 20 - 30 USD/fat högre än i dag.

Å andra sidan kan tecknen som tyder på en begynnande recession i Europa bli starkare, och det kan trycka ner oljepriset en hel del, kanske så mycket som 10 - 15 USD.

Men "allting annat lika" gäller alltså handelsintervallet 107 - 115 USD/fat. Och det är priser som både oljeproducenterna och oljekonsumenterna kan vara rätt nöjda med.

Högt oljepris skadar återhämtning - favorit i repris

Användarbetyg: 5 / 5

Den som läser nedanstående artikel, som ursprungligen publicerades i GP våren 2004, får nog ett lite bättre perspektiv på dagens oljepris och de spådomar från olika håll som nu florerar om att världsekonomin återigen hotas av alldeles för dyr olja.

Originalartikeln kan ses i fotokopia om man klickar på "Läs mer"-länken under artikeln.

Högt oljepris skadar återhämtning

Råoljan är farligt dyr igen. Om priset biter sig fast kring 40 dollar fatet är det illa för världsekonomin. Trycket är stort på oljekartellen OPEC.

Inför kriget i Irak var den gängse sanningen att oljan snart skulle bli billigare. En gynnsam kombination av fred och en ökad tillgång på irakisk olja skulle få oljepriset att falla till cirka 25 dollar fatet.

Som bekant stötte den USA-ledda alliansen på problem i Irak Därmed blev också spådomarna om oljepriset fullständigt felaktiga.

A N A LY S - Björn Carlsson om oljepriset

I stället för att bli billigare är oljan nu dyrare än i mars 2003.

I USA är den till och med lika dyr som under oljekrisen i början av 1990-talet. Efter Iraks invasion av Kuwait kostade oljan som mest 41:15 dollar per fat. Denna nivå nåddes åter i slutet av förra veckan.

Men för att hitta riktigt svindlande oljepriser på uppemot 60 dollar fatet måste man gå tillbaka till den andra av 70-talets två stora oljekriser. Och omräknat till dagens penningvärde var oljan då ännu mycket dyrare.

Den så kallade Brentoljan, handlad i London, är som vanligt lite billigare än motsvarande amerikanska olja. Men tendensen med stigande priser är densamma.

Dyrare olja skadar världsekonomin av flera skäl:

• Företag och hushåll får högre utgifter när priset stiger på olja, diesel och bensin. Ett olje- och bensintörstande Europa drabbas dessurom extra hårt när dollarn, som nu, stärks mot euron och kronan. Handeln med olja sker nämligen uteslutande i dollar.

I fredags meddelade SAS att man tänker höja biljettpriserna, eftersom bränslet har blivit dyrare. Flygbolagen hoppas kunna skjuta över stigande bränslekostnader på konsumenterna.

• Dessutom blir räntorna högre om inflationen tar fart. Prognosmakarna drömmer åter mardrömmar om inflationsspöket.

Vill det sig illa dämpas alltså hushållens konsumtion och företagens investeringsvilja av högre oljepris.

Självfallet finns det även de som gynnas av att oljan är dyr. Oljebolagen är givna vinnare. Till vinnarna hör också företag som transporterar olja, exempelvis rederierna Broströms och Concordia.

Men varför är råoljan överhuvudtaget så dyr?

Vi har redan varit inne på det.

• Oro över utvecklingen i Mellanöstern. Nyligen saboterades en viktig oljeledning som transporterar råolja fran Iraks södra oljefält till hamnstaden Basra. Det finns en utbredd oro att Saudiarabiens oljeindustri ska skadas av terrordåd. Mellanöstern står för cirka en tredjedel av världens oljeproduktion.

Enligt tidningen Wall Street Journal har rädslan för terrorism fått ett fat olja att bli  5-8 dollar dyrare.

• Opecs minskade produktion. Länderna i oljekartellen har enträget hävdat att de pumpar upp tillräckligt med olja. För inte så länge sedan bestämde sig Opec till och med för att minska produktionen. Till saken hör att Opec-länderna har önskat ett högre oljepris för att kompensera sig för de senaste årens svagare dollar.

I förra veckan kom det däremot signaler om att Opec senast vid ett möte den 3 juni, kanske tidigare, är berett att tvärtom släppa ut mer olja på världsmarknaden.

• Ökad bränslekonsumtion. Världsekonomin växer snabbare än tidigare. Kinas höga tillväxt sätter tydliga spår. I USA, världens överlägset största oljeslukare, börjar nu den stora bilåkarsäsongen.

• Relativt små lager av bensin och olja. De amerikanska lagren är mindre än normalt.

När toppar då oljepriset denna gång?

Många bedömare hoppas att toppen passeras just i denna stund. Det vill säga att de nya signalerna från Opec ska få oljepriset att sjunka. Men terrorfaktorn är minst sagt svår att bedöma.

En tröst för västvärlden är dock att den inte är lika oljeberoende som för 25 år sedan.

Läs mer: Högt oljepris skadar återhämtning - favorit i repris

Gräva guld på Stockholmsbörsen

För många år sedan köpte jag aktier i ett företag vid namn Terra Mining. Deras VD satt i TV-soffan, solbränd och spänstig, och utbredde sig över den gyllene framtiden för bolaget. Men så blev det inte (förutom för honom själv gissar jag). Terra Mining gick i konkurs, det bör ha varit kring år 2000,  och jag liksom mängder av andra småsparare förlorade våra insatta pengar.

Guldpriset hade då sjunkit ner till 254 USD/uns. Med de låga halter på något enstaka gram guld per ton malm som vanligen gäller för guldfyndigheter i Finland och Sverige var bolagets affärsidé helt enkelt död.

Sedan dess har jag i stort sett hållit mig borta från aktier i guldbrytningsföretag. Men i dag ligger guldpriset strax över 1700 USD/uns, och dessutom ser många guld som en säkrare tillflyktsort än tidigare beroende på den pågående europeiska skuldkrisen.

Trots detta har de få och små guldbolagen på Stockholmsbörsen inte rosat marknaden. Som ett exempel kan nämnas Lappland Gold (som i ett anfall av storhetsvansinne lagt beslag på tickern GOLD) vars aktie toppade på c:a 14 kr hösten 2009 men som nu har fallit tillbaka till någon tioöring över kronan.

Men för några månader sedan förändrades situationen avsevärt i och med att det kanadensiska guldbrytningsföretaget Semafo (ticker SMF) särnoterades på Stockholmsbörsen. Bolaget är relativt stort med ett börsvärde kring 17 miljarder kr. Dess korta tillvaro i Sverige illustreras nedan med ett kursdiagram (diagrammet hämtat från Avanza).

Vid introduktionen betalades aktien kring 47 kr, sedan steg kursen kraftigt till över 60 kr men i dagsläget är man nästan tillbaka till utgångsläget. I dag stiger aktien rätt saftigt till dryga 51 kr.

För att få lite perspektiv på aktiekursens historiska utveckling lägger jag in ett kursdiagram från Torontobörsen (diagrammet hämtat från Yahoo!).

Som synes har kursen nästan halverats från toppen på ungefär 14 CAD hösten 2010. Tyvärr kan man inte skönja några tekniska indikatorer som förebådar en snabb kursuppgång, men då aktien enligt min mening är kraftigt översåld finns det mycket som talar för en återgång till de 60 kr som vi hade tidigare.

De malmfyndigheter som bearbetas finns i Västafrika, bland annat i Burkina Faso. Guldhalterna i malmen överstiger väsentligt vad vi är vana från här hemma även om bolaget också har områden inmutade med lika låga guldhalter som i Sverige och Finland.

I början av november meddelade Semafo att man för första gången i bolagets historia skulle ge utdelning. Visserligen bara med 0,02 CAD per halvår, men ändå - det kan ses som en viktig symbolhandling för att visa vilken framtidstro man har i bolagets ledning.

Det finns ett flertal köprekommendationer på Semafo, de två senaste har riktkurserna 14,50 CAD resp 15 CAD. Det innebär alltså i stort sett en fördubbling av nuvarande kurs.

Guld till halva priset ? Något att fundera på...