Adolf Lundin  Vi minns Adolf Lundin - en av Sveriges främsta entrepenörer genom tiderna, en föregångsman som tidigt insåg att oljan inom kort tid skulle övergå från
  att vara en ständigt flödande energiresurs till att vara en bristvara som skulle bli allt mer värdefull.
  Energiminnesfonden.se delar ut sitt årliga Energiminnespris till en förtjänt organisation eller individ på Adolf Lundins dödsdag den 30 september.

Klimatet och solcyklerna

Användarbetyg: 5 / 5

Markera som aktivMarkera som aktivMarkera som aktivMarkera som aktivMarkera som aktiv
 
Publicerad tisdag, 14 april 2009 Skriven av Svempa

De globala temperaturerna och solfläckscyklerna

En tabell kan vara förvillande för ögat och förståndet, ett diagram kan man däremot rent visuellt få ut mer information från. Ovanstående diagram visar de årliga globala medeltemperaturerna 1850-2009, utgående från den välkända datamängden HadCRUT3 som man hittar här. Siffrorna som visas är "anomalier", dvs avvikelser från ett referensvärde som i detta fall är genomsnittstemperaturen under åren 1961-1990. Ingen ”smoothing” är gjord, det är rena rådata som återges. Dessutom är solfläckscyklerna nr 10-23 (se även diagrammet nedan) inritade med färgmarkering, har temperaturen stigit markant under cykeln markeras detta med orange färg, har temperaturen sjunkit kraftigt är färgen blå. Är minskningen resp stegringen av temperaturen liten markeras detta med svagare färgton och sker ingen förändring är färgen vit.

Vi ser tydligt den svaga trenden över 160 år som medfört en global temperaturhöjning på 0,7 oC, eller 0,044 oC per tio år. Denna trend skulle kunna vara orsakad av ökande CO2-halter i atmosfären, men kan också vara en naturlig reaktion efter den ”lilla istiden”.

Men vi ser också ett antal andra, kortare, trender. Man finner lätt extremvärdena som ger vändningspunkterna i de perioder med omväxlande allt lägre temperatur resp allt högre temperatur som man tydligt skönjer, brytpunkternas årtal är som synes 1878, 1911, 1944, 1976 och 2006. Och visst är det fascinerande att februari 1878 var VARMARE än februari 2009?


Differenserna mellan brytpunkterna är 33, 33, 32 och 30 år. En solcykel är i snitt drygt 10 år lång, det kan alltså vara fråga om tre solcykler per trendperiod, och det är då intressant att se om de årtal vi funnit är signifikanta ur den synpunkten. Vi finner då via följande diagram att nästan exakt samma årtal återkommer för vissa solcykelminima:



1878 (inför solcyklerna 12, 13 och 14)
1912 (inför solcyklerna 15, 16 och 17)
1944 (inför solcyklerna 18, 19 och 20)
1976 (inför solcyklerna 21, 22 och 23)
2008 (solminimum inför cykel 24)

Man drar genast den enkla slutsatsen att när en period om tre solcykler har två udda cykler och en jämn stiger temperaturen, om perioden omfattar två jämna cykler och en udda sjunker temperaturen. Det finns en sannolik förklaring till detta, udda och jämna solcykler har motsatt magnetisk polaritet och för udda solcykler förstärker solens magnetfält jordens geomagnetiska fält. En stark solcykel medför minskad mängd kosmisk strålning, i en udda cykel minskar mängden kosmisk strålning alltså ännu kraftigare, och enligt teorin om att låga moln (som ger en avkylande effekt på klimatet genom att reflektera solljuset) till viss del bildas med hjälp av den kosmiska strålningen minskar mängden moln, vilket ger en uppvärmande effekt.

Man ser också att perioden 1944-1976 inte innebar lika stor avkylning som perioden 1878-1911, och man kan då misstänka att den ovanligt kraftiga udda solcykeln nr 19 var en bidragande orsak till det. Likaså medförde perioden 1976-2006 en något kraftigare uppvärmning än perioden 1911-1944, och enligt solforskarna var också  solcyklerna 21, 22 och 23 ovanligt energirika. Även en jämn solcykel kan givetvis ha en värmande inverkan, bara den är kraftig nog. Exempel på detta är nr 10, 16, 20 och 22. Liksom att en udda solcykel, om den är svag, kan medföra en viss avkylning - detta ser dock ut att vara mycket ovanligt då ingen sådan cykel är av denna typ.

Om vi sedan går vidare till fenomenet PDO (Pacific Decadal Oscillation) som enligt många forskare har stor betydelse för temperaturbildningen så har vi följande diagram att utgå från:


Här ser vi nästan exakt samma bild. Data före år 1900 saknas, men vi ser tydligt vändningspunktena 1912 (mot värmande fas, dock med några svalare år 1916-1920), 1944 (mot avkylande fas) och 1976 (mot värmande fas), samt en antydan till vändning mot svalare fas år 2006.

Ovanstående är givetvis en mycket grov analys, men ändå förklarar den på ett mycket exakt sätt de temperaturvariationer som faktiskt uppmätts under 160 år. Och den slutsats man bör dra är att den avkylning vi redan sett några år med all sannolikhet kommer att fortsätta under minst 20 år, då de två närmaste solcyklerna antas bli mycket svaga.

Men koldioxiden då, kanske någon undrar. Ja, i bästa fall kan de pågående koldioxidutsläppen lindra den kommande kölden något. Inte mycket dock, eftersom den underliggande trenden som vi möjligen kan hänföra till CO2-utsläppen är så svag. Dessutom ger ökande CO2-halt inte en linjär temperaturrespons utan en logaritmisk, vilket innebär en avtagande temperaturpåverkan vid ökande CO2-halt. Och blir den nya avkylningsperioden lik perioden 1878-1911 blir den globala temperatursänkningen minst c:a 0,6 oC och i värsta fall det dubbla, med tanke på att solcyklerna 24 och 25 troligen blir avsevärt svagare till och med än cyklerna 12, 13 och 14 var.

Ett försök till prognos fram till 2030, dvs över solcyklerna 24 och 25, där vi förutsätter en relativt normal utveckling utan att vi hamnar i utsträckt solminimum, kan då se ut som nedan. Observera att detta alltså inte är ett "worst case" scenario, som om det inträffar kan ge en avsevärt kraftigare avkylning.

Träffar: 16696