Adolf Lundin  Vi minns Adolf Lundin - en av Sveriges främsta entrepenörer genom tiderna, en föregångsman som tidigt insåg att oljan inom kort tid skulle övergå från
  att vara en ständigt flödande energiresurs till att vara en bristvara som skulle bli allt mer värdefull.
  Energiminnesfonden.se delar ut sitt årliga Energiminnespris till en förtjänt organisation eller individ på Adolf Lundins dödsdag den 30 september.

Så löser man skuldkriserna

Användarbetyg: 0 / 5

Markera som inaktivMarkera som inaktivMarkera som inaktivMarkera som inaktivMarkera som inaktiv
 
Publicerad lördag, 22 oktober 2011 Skriven av Svempa

Nedanstående söta historia har jag knyckt från Cornucopia?, som i sin tur fått den från Facebook enligt egen uppgift.

"Och så var det turisten som kliver in på hotellet i en liten by. Hon lägger 1000 kronor i receptionen och går för att ta en titt på rummen.

Hotelldirektören tar omedelbart med sig tusenlappen till slaktaren och betalar sin skuld. ... ... Slaktaren går då med pengarna till bonden och betalar sin skuld.

Bonden tar sedeln till bensinmacken och betalar för bränslet han tankat på kredit.

Mackägaren går till byhoran och betalar sin skuld på tusen kronor.

Byhoran går till hotellet och betalar sin skuld med tusenlappen.

Hotelldirektören lägger tillbaka sedeln på disken.

Turisten som nu tittat klart på rummen kommer tillbaka till receptionen. Hon gillade inte rummen och tar tillbaka sin tusenlapp och går.

Ingen har alltså tjänat ett enda öre. Men hela byn är nu skuldfri och alla ser framtiden an med tillförsikt, och ungefär så här kommer förmodligen finanskrisen att sluta...."

Låter detta absurt? Inte alls i mina ögon, det är en utmärkt illustration till varför det behövs likviditet i samhället. Och alltså också till varför banker och kreditinstitut är så viktiga för samhällsekonomin.

Den lite låsta situation som berättaren förutsätter beror givetvis på brist på likviditet. Vi gör om historien lite för att visa hur det funkar när det finns ett fungerande betalningssystem.

Hotelldirektören köpte kött av slaktaren för 1000 kr och betalade med sitt kontokort från t ex Statoil (ett mycket bra betalkort med utmärkta villkor som jag själv använder för alla väsentliga inköp). Han har då en skuld till Statoil och slaktaren har en motsvarande fordran.

Bonden köpte bensin för 1000 kr och betalade förstås också med sitt kontokort från Statoil.

När mackägaren besökte byhoran, som är en modern affärskvinna, betalade han givetvis också hennes arvode på 1000 kr med sitt Statoil-kort (den som inte gillar detta exempel kan ju ersätta denna något tvivelaktiga dam med t ex en advokat).

Och när byhoran (eller om det var advokaten) hyrde rum på hotellet var det självklart också Statoilkortet som kom fram.

OK, då kan vi summera. Statoil (dvs egentligen SEB-kort) har tjänat lite pengar på varje transaktion, men det är så små belopp att vi kan bortse från det.

Hotellet har en fordran på SEB-kort på 1000 kr och en skuld på lika mycket, de tar ut varandra.

Slaktaren har också en fordran på SEB-kort och en skuld på lika mycket, det blir också noll totalt.

Precis likadant är det för mackägaren, bonden och advokaten (eller om det var byhoran). Vid månadens slut har alla betalat sina skulder, och alla har fått betalt för sina fordringar.

Så funkar det i ett samhälle där det finns tillräcklig likviditet. Och det är så det MÅSTE fungera för att samhällsekonomin ska rulla på. Det är därför vi måste se till att banksystemet inte fallerar. Och det gäller såväl nationellt som internationellt.

Ett litet steg i rätt riktning är att via tvingande lag dra in överdrivet generösa bonusar och reglera det normalt alldeles för onormala risktagandet i den finansiella sektorn. Men lugn, det är på gång, och vi kommer efter denna kris att ha ett bättre finansiellt system än tidigare. Faktiskt är det så att tack vare (eller i varje fall på grund av) den senaste ekonomiska krisen har systemet i dag större motståndskraft mot störningar än det hade 2008.

Slutligen måste någon lära hela världens finansministrar att inte låna så förbannat mycket pengar. Göran Persson var inte min favoritpolitiker när det begav sig, men han ska ha en honnör för dessa ord: "Den som är satt i skuld är inte fri".

Skuldsättning kan inte undvikas, det är den som är oljan i samhällets motor. Men det gäller att både den som lånar och de som lånar ut har koll på att skulderna inte sticker iväg så långt att låntagaren tvingas till skuldsanering av något slag. Det är en dålig lösning för båda parter.

Som alla vet är det så att om jag är skyldig banken 1000 kr och inte kan betala min skuld, då har jag ett problem. Men om jag är skyldig banken 10 miljarder kr och inte kan betala - då har banken ett problem!

Träffar: 2818