Adolf Lundin  Vi minns Adolf Lundin - en av Sveriges främsta entrepenörer genom tiderna, en föregångsman som tidigt insåg att oljan inom kort tid skulle övergå från
  att vara en ständigt flödande energiresurs till att vara en bristvara som skulle bli allt mer värdefull.
  Energiminnesfonden.se delar ut sitt årliga Energiminnespris till en förtjänt organisation eller individ på Adolf Lundins dödsdag den 30 september.

Pensionsbolagens dödsspiral

Användarbetyg: 0 / 5

Markera som inaktivMarkera som inaktivMarkera som inaktivMarkera som inaktivMarkera som inaktiv
 
Publicerad onsdag, 05 oktober 2011 Skriven av Svempa

Givetvis krävs det ett omfattande regelverk för att kontrollera de privata pensionsbolagen. Tanken är att reglerna ska vara sådana att bolagen förhindras från att göra en massa dåliga affärer som urholkar pensionskapitalet, till förfång för pensionsspararna, och därför ska de tvingas till en viss försiktighet i sina placeringar. Detta regelverk styr i stor utsträckning hur pensionsbolagen väljer att fördela sitt kapital mellan t ex fastigheter, obligationer och aktier.

Men ibland kan ett regelverk vara så konstruerat att det motverkar sitt eget syfte. Istället för att förhindra dåliga affärer kan reglerna tvinga pensionsbolagen att göra sådana omplaceringar att följderna kan bli rent katastrofala för bolagens kunder.

Det främsta styrmedlet är bolagen solvens, dvs deras förmåga att infria sina åtaganden gentemot pensionsspararna. När den sjunker under en viss gräns tvingas bolagen att sälja aktier, som ses som en mer riskfylld placering, och istället köpa obligationer, som ses som en trygg placering. När en börskrasch inträffar och aktiernas marknadsvärde snabbt sjunker till oförutsett låga nivåer urholkas givetvis den del av pensionsbolagens kapital som består av aktier. Om det medför att solvensen sjunker för lågt tvingas bolagen sälja aktier, oavsett till vilken kurs, och omplacera pengarna i obligationer. Detta trots att alla vet att en börskrasch är ett övergående fenomen, och att det är oförnuftigt att sälja aktier när marknaden är nära eller vid en botten.

Eftersom det inte är småpengar det handlar om förstärker dessutom pensionsbolagens aktieförsäljningar den nedåtgående trenden, aktiernas marknadsvärde sjunker ytterligare vilket medför att solvensen sätts under ytterligare press, vilket framtvingar nya aktieförsäljningar osv. Detta drabbar framför allt de svagare pensionsbolagen som redan från början hade en lite lägre solvens, medan de större och starkare bolagen har tillräckliga marginaler för att rida ut stormen.

DI har skriviit om detta i flera omgångar och påstår t ex i en artikel från den 23 september att de svenska pensionsbolagen har tappat minst 70 miljarder kronor under börsraset. Enligt en annan artikel från den 27 september har Länsförsäkringar Liv nettosålt aktier för 25 miljarder kronor sedan mitten av juni.

I dag kan vi även läsa att det norska pensionsbolaget Vital Forsikring har dumpat aktier till ett värde av 800 miljoner NOK enbart under förra veckan. Därav nästan två miljoner aktier i solenergibolaget Renewable Energy Corporation vilket bör ha bidragit avsevärt till den aktiens nedgång, och för oss som följer DNO International kan det vara intressant att veta att man även sålde nästan 400 000 aktier i det bolaget.

Och när våra pensioner inte blir vad vi hade både hoppats på och räknat med, vem ska vi då skylla på? Ja, det alltför strikta regelverket för pensionsbolagens placeringar är givetvis en bov i dramat. Men de verkliga bovarna är än en gång, precis som för tre år sedan, bankerna som varit så generösa med sin utlåning att de nu återigen riskerar att gå omkull utan starkt stöd från omvärlden.

Förra gången var det vårdslösa amerikanska banker och dåliga amerikanska bostadslån det handlade om, samt inte minst värderingsinstitutens slappa bedömningar av de "lånepaket" som bankerna marknadsförde över hela världen. Till och med svenska kommuner satsade skattepengar på att göra vad man trodde var bergsäkra och högavkastande placeringar, men som snart övergick till att vara finansiella svarta hål.

Den här gången kan bankerna delvis skylla ifrån sig på att det har handlat om statsobligationer, och att det var ingen som trodde att sådana någonsin skulle tappa sitt värde. Men hur dum kan man vara när man lånar ut ytterligare många miljarder till ett land vars statsskuld redan är mer än dubbelt så hög som den får lov att vara enligt EU:s regler? Nog borde någon ha dragit i nödbromsen för länge sedan...

Själv har jag turen att ha mina privata pensionspengar placerade i Skandia, som är ett av de starkaste pensionsbolagen. Enligt uppgift ligger Skandias portfölj fortfarande på plus för året, även om det bara är med en procent. Men till och med det verkar nästan orealistiskt när man ser hur t ex investmentbolagens substansvärden har rasat. Även om det är sant så hjälper det inte de pensionssparare som har sina pengar i ett av de sämre pensionsbolagen. De kommer på grund av reglerna under lång framtid att få väldigt dålig avkastning på sina pengar beroende på att de obligationer som aktierna har bytts mot har en oerhört låg avkastning. Och om - eller snarare när - börsen återhämtar sig så har dessa bolag ingen chans att haka på uppgången.

Dags att se över regelverket för pensionsbolagens placeringar kanske? Det kan ju komma fler börskrascher i framtiden.

Träffar: 1529